lyrics
Månsken över Tejo som knottrar sej av höst/ En ensam poet i Bairro Alto och hans osläckbara törst/ En vacker flicka bakom disken som vill ha nånstans att gå/ Oläsbara dikter och en flicka, att se på// Hon följer med när han går men det vet hon inte om/ Hon hör hans tvekan mot gatan - en som gick, en annan kom/ Månsken över Tejo, och Rossio en ledsen karneval/ En lång och oviss väntan i en mörk och ekande sovsal// Vinter i Lissabon, snart är det vinter här med/ Snön stänger autobahns däruppe, poeten går på café/ På café en bakfull förmiddag, det här är alltid en plats som försvinner/ Ett brev från Freiburg, ett löfte, nån plan, en plötslig tanke som brinner// Han går längs Libertade, han brinner och han känner/ Han ställer en fråga och svarar själv, och väntar och bränner/ Brevet som lättar mot rymden som sot och lust/ Om hon kommer kan vi dö ihop, och stå upp igen vid en ny kust// Natt och sangria, en båt till Bahía/ Varsin vandringsstav, varsin djuphavsgrav/ Månsken över Tejo som knottrar sej och ryser/ Månsken över Tejo, poeten som röker och fryser
credits
license
all rights reserved